Operationsdagen

    Postad: 25 januari, 2018 1 Kommentar

    Tisdag den 23 januari är ytterligare en dag jag aldrig någonsin kommer att glömma för resten utav mitt liv. Det är dagen då jag förlorade hela mitt högra bröst.

    Dagen började med att jag klev upp här hemma kl. 05:00 för att duscha med bakteriedödande medel, det hade jag även gjort kvällen innan. Sedan åkte vi direkt till SöS utan att äta frukost eftersom jag skulle vara fastande. Under bilresan till sjukhuset började hjärtat slå fortare, tårarna började tränga fram och jag känner hur paniken och dödsångesten kopplar ett järngrepp om mig.

    Det första jag fick göra när jag kom till sjukhuset kl. 07:00 var att direkt gå till Nuklearmedicin där man sprutade in ett radioaktivt medel i bröstet för att de lätt skulle hitta portvakterna i armhålan under operationen. Efter injektionen fick jag direkt gå vidare till avdelningen där jag genast fick ett gäng tabletter och byta om för att sedan lägga mig i sängen.

    Paniken och ångesten jag hade från ca 07:00-09:15 är det värsta jag någonsin har varit med om, det var ingen lek. Jag var så nära att ställa in allt men som tur var tog jag mitt förnuft till fånga och jag hade min underbara man vid min sida hela tiden och en fantastisk assistent.

    Efter 1,5 timmar lyckades de att sätta en infart på mig och denna gång blev det i min högra fot efter att antal försök på andra ställen. Därefter gick det ganska så fort tills jag var sövd och operationen kunde börja. Jag vet att jag tittade på klockan 09:20 och nästa gång jag uppfattade vad klockan var så visade den på 12:45 tror jag det var.

    Jag låg på uppvak några timmar och under tiden kom läkaren förbi och sa att operationen hade gott bra och att snabbanalysen av tre körtlar som de hade blockat ut hade man inte hittat något fel på så den första prognosen ser bra ut men man vet inget säkert förrän om ca tre veckor då den ordentliga analysen är klar. 

    Här är den första bilden på mig efter operationen, ca 16:40. Jag fick en egen sal och min assistent hade köpt blommor som stod och väntade på mig och den andra assistenten hade köpt med sig sushi till middag då hon tyckte att jag skulle få något gott att äta till middag. 🙂

     

     

     

    1 kommentar

    1. Hej Tina !
      Jag följer dina inlägg med sorg och finner inga ord .Men jag hoppas att det kommer att bli bra för dig.Man vet inget om hur livet är planerat .Min dotter Sanna och jag hade en Cancergala i Norrköping 2016 då vi hade drabbade föreläsare på plats men mycket mod .Vi hade även anhörigorganisationerna på plats och en insamling .Det jag känner är viktigast är att man behöver skriva av sig och inse att många vill veta hur det faktiskt är .Många människor är vi och många känner någon drabbad .

    Kommentera

    Copyright © Alla rättigheter är reserverade