Cancer – Bröst

(Rond 1) Cellgifter 3 av 3

Postad: 24 april, 2018 Kommentera

Igår var jag på Södersjukhuset igen, efter tre veckors väntan så var det äntligen dags för den sista cytostatikabehandlingen i rond 1. Jag fick som vanligt börja med provtagning för att se att mina värden var bra, värdena var så pass bra att de kunde koppla in giftet men inte lika bra som sist, mitt levervärde var lite högre än vad det borde vara men inom ramen för att få behandlingen.

Denna gång tog det även prover för att se om jag är bärare av en sorts ärftlig bröstcancer, proverna har skickats till USA och svaren kommer om ca en månad. Är jag bärare så behöver jag operera bort mitt andra bröst och även äggstockarna för att minimera risken för att även få cancer där. Är jag inte bärare så kan det bli så att jag kommer att ingå i Olympiastudien som innebär att jag kan få prova på en ny medicin men det kan också vara placebo jag får. Ungefär 5% av de 15% som får Trippelnegativ bröstcancer bär på den ärftliga genen så vi får se om jag tillhör de 5% eller inte.

När droppet var inkopplat åt jag lunch, denna gång tog jag med hemifrån. Jag har nämligen förätit mig på Picadeli-sallad som finns på Pressbyrån. Tråkigt nog för jag gillar den.

Självklart var jag tvungen att ta den obligatoriska lipbilden tillsammans med min assistent, denna gång var det Tiias tur att förevigas. För att fördriva tiden så gjorde hon elefanter av latexhandskar 🙂

Om tre veckor börjar rond 2, nio behandlingar under nio veckor.

 

2 dagar på sjukhuset igen

Postad: 13 april, 2018 Kommentera

Efter förra veckans dagar på sjukhuset så vart det bestämt att jag skulle gå till Bröstcentrum igår för att tappas på den vätska man såg på skiktröntgen. När sköterskan undersökte mig så kände hon inte speciellt mycket vätska så hon tillkallade läkaren som hade jour och det råkade vara läkaren som opererade mig. Hon tyckte också det var svårt att känna vart denna vätska var exakt så hon beslutade att jag inte skulle tappas där och då utan hon skrev en remiss till röntgen som får tappa mig med hjälp av ultraljud istället.

De ville att jag skulle invänta ett samtal från röntgen innan jag åkte hem för det kunde vara så att jag kunde få tid direkt. Under tiden vi väntade så gick jag och min assistent till Pressbyrån och köpte en sallad.

De hade tyvärr inte tid igår så jag fick åka dit idag igen. Det gick jättebra och de hittade snabbt vart vätskan låg med hjälp av ultraljudsundersökningen. Jag fick lokalbedövning och efter stund satte de nålen och sedan en tunn slag och drog på så sätt ut ca 2,5 dl sårvätska. Allt var klart på ungefär 30 minuter.

Det var väldigt skönt efteråt, lite öm bara men svullnaden och spänningarna över det opererade området försvann. Nu håller jag tummarna att det inte fylls på med ny vätska.





 

7 + 4 timmar på akuten

Postad: 8 april, 2018 Kommentera

Ja vad skall man säga!?!?!

På lördag när jag vaknade hade området vid det opererade bröstet samt venporten svullnat upp, jag hoppades att de skulle ge med sig under dagen men tyvärr inte, det svullnade upp ytterligare och jag hade dessutom haft närmare 38 grader i feber under två dagar. Jag ringde den avdelning jag skall höra av mig till när inte min kontaktsjuksköterska är i tjänst. Då mitt problem inte hade med cytostatikan att göra så kunde de tyvärr inte hjälpa mig men ville att jag skulle åka till akuten så att en kirurg fick titta på mig.

Väl på plats så fick jag rum 26 direkt eftersom jag just nu är inne i den perioden jag är mest infektionskänslig, efter x-antal timmar fick jag träffa en fantastisk läkare vid namn David. Han tog mig verkligen på allvar och kände igenom området ordentligt och ville sedan ta en massa prover. Naturligtvis strulade det med provtagningen trots att jag har en venport och det berodde till stor del på att provtagaren inte alls var speciellt vad vid att ta prover via en venport. Efter ett tag så bad jag dem kontakta sjuksköterskan jag hade pratat med tidigare på dagen och fråga om jag kunde få gå till dem och sätta nålen samt ta de blodprover som behövdes och det var inga problem.

Jag fick träffa sjuksköterskan Linnea som var helt fantastisk och lyckades på första försöket 🙂 Sedan fick jag vänta ytterligare x-antal timmar innan läkaren David kom och berättade resultaten. Provsvaren var lite svårtolkade då ena provet var förvånansvärt bra för att vara några dagar efter cytostatikabehandlingen och det andra provet var något sämre. Han sa att det var någon sort infektion i kroppen och troligtvis beror det på den vätskeansamling de hittade i torsdags vid röntgen.

Han berättade vidare att vätskan storlek var 13 cm x 8 cm x 4 cm vilket är ganska så stort och området var något varmt därför ville han lägga in mig för att följa upp med nya provtagningar nästkommande morgon och eventuellt göra en ultraljudsundersökning och ta prov på vätskan för att se om det finns en infektion i den.

Då jag inte får ha mina assistenter med mig om jag läggs in frågade jag om jag kunde komma tillbaka på söndagmorgon istället och efter mycket om och men så gick han med på det om jag lovade att komma in direkt om febern steg ytterligare.

Sagt och gjort så åkte jag hem via ett besök på McDonalds eftersom jag inte hade ätit på över 12 timmar och sedan direkt isäng för att hinna sova 5,5 timmar innan det var dags att åka till akuten igen.

07:00 var jag på plats igen på akuten och jag fick rum 19 direkt 🙂 När proverna skulle tas bad jag om att få gå upp till Linnea igen och det var inga problem. Nålen togs inte bort när jag åkte hem igår så det var ganska så lätt att ta proverna. Denna gång fick jag vänta i 4 timmar innan jag fick provresultaten och de hade förbättrats något sedan igår. Dagens läkare hette Viola och hon berättade att mina röntgenbilder skall upp på en läkarkonferens på tisdag och då tas det beslut om vad som skall göras, troligtvis blir det att jag töms på vätskan på torsdag. Hon inspekterade också området och konstaterade att jag även hade vätskeansamling på fler ställen.

Jag fick åka hem med förbehållet att komma tillbaka omgående om jag får frossa eller högre feber.

Vi får med andra ord se hur den kommande veckan utvecklar sig.




Hjärtinfarkt

Postad: 6 april, 2018 4 Kommentarer

Igår var dagen då jag trodde att jag skulle dra mitt sista andetag i en taxi påväg in till Södersjukhuset. Det började redan i måndags, jag kände att jag hade lite ont i nedre delen av ryggen. Det är inte så konstigt och det har hänt förut, dessutom gick det över så jag tänkte inte så mycket mer på det.

Jag har däremot haft konstant ont i det opererade brösten under flera dagar så jag ringde till min kontaktsjuksköterska och hon bokade in en akuttid till torsdag kl. 10:00 (igår). Ungefär 45 minuter innan jag skulle åka till sjukhuset så började jag att få ont i ryggen igen och även på baksidan av låren samt rumpan. Ytterligare några minuter senare fick jag ont i bröstet och tyckte att det var lite jobbigt att ta djupa andetag.

När jag gick för att ta på mig ytterkläderna så ökade smärtorna radikalt och påväg in till sjukhuset så var smärtorna fruktansvärda, min assistent funderade en kort stund på att tillkalla ambulans men hon bad istället chauffören köra lite fortare. Jag trodde på allvar att jag skulle dra mitt sista andetag där och då i taxin, det kändes som jag fick en hjärtinfarkt.

Väl inne på onkologen så fokuserade det självklart på det jag nu gick igenom och inte det jag egentligen hade fått tid för. De ställde massor av frågor och sedan fick jag en morfinspruta för att förhoppningsvis lindra smärtan och det fungerade något men långt ifrån smärtfri. Orsaken till denna smärta misstänkte läkaren var den spruta jag tog 24 timmar efter den senaste cytostatikabehandlingen, den kan nämligen påverka benmärgen men det kan också bero på en propp i lungan så hon beslutade att göra en skiktröngen.

Jag tillbringade 7 timmar på sjukhuset och under dessa timmar han jag med att få 4 morfinsprutor, sätta nål i venporten för att ta prover, lunch, fika, ett besök i sjukhuskyrkan för att tända ljus för pappa och moster, shoppa i blomsterbutiken, röntgen och sedan få svaren av läkaren. Det är otroligt vad mycket man kan göra med morfin i kroppen 🙂

Tack och lov så hittade man ingen propp utan man tror att detta berodde på att benmärgen blev påverkad av sprutan. Det såg också att jag hade en vätskesamling, den kan orsaka det onda jag har haft i det opererade bröstet. De föreslog att jag skulle bli inlaggd för att få hjälp med smärtan men då jag inte få ha med mig mina assistenter på sjukhuset så avböjde jag det och istället skrev hon ut morfintabletter.

Väl hemma igen så blir jag fruktansvärt illamående och det satt i hela kvällen, troligtvis berodde det på morfinet jag hade fått under dagen. När kl. är 20:40 uppmärksammar jag att de hade glömt att ta bort nålen i venporten så det var bara att åka in igen då man inte få ta bort nålen själv eftersom man måste spola venporten med koksaltlösning.

Natten gick bra och jag fick sova i flera timmar i sträck 🙂 Morgonen idag har också gått bra hittills, ingen smärta så nu håller jag tummarna att jag får må bra fram tills nästa behandling som äger rum om två veckor.








(Rond 1) Cellgifter 2 av 3

Postad: 30 mars, 2018 Kommentera

Igår var det dags för min 2:a omgång av cytostatika (cellgifter) denna gång full dos och provtagning först så att se till att mina värden var bra innan de kopplade in droppet. Enligt sköterskan hade jag fantastiskt bra värden denna gång 🙂

Då jag tar proverna samma dag som jag får cytostatika så är jag på sjukhuset någon timme extra så jag han både äta lunch och godis samt vila. Självklart var jag och Ulrika tvungen att lipa åt denna behandling, precis som jag gjorde förra gången men självklart är jag tacksam att cytostatika finns trots att den bryter ner mig totalt. 

Då jag numera får full doss så blir jag också tvungen att ta ytterligare en spruta 24 timmar efter behandlingen, detta för att kicka igång mina vita blodkroppar igen.

 

Då var peruken finjusterad

Postad: 28 mars, 2018 Kommentera

För några veckor sedan var jag och provade ut en peruk och nu var det dags att finjustera den och det går att göra först när man har tappat allt hår eller nästan allt hår.

Så här brev resultatet, ganska så likt min riktiga frisyr men jag ser klart och tydligt att det är en peruk så vi får se hur ofta eller många gånger jag kommer att använda den.


Nu är det borta

Postad: 22 mars, 2018 2 Kommentarer

Ikväll skedde det, exakt 14 dagar efter den första cytostatikabehandlingen 🙁 Jag bad min assistent klia mig på huvudet och efter en liten stund kände vi båda att jag tappade en del hår. Jag har känt under några dagar att jag var lite öm i hårbotten, det har känts ungefär som att ha håret uppsatt i en tajt hästsvans och sedan när man släpper ut håret ömmar det lite.

Nu fanns det ingen återvändo, jag lånade min mans rakapparat men när Sandra skulle raka av mig håret så var den för klen så jag ringde till Becca som skulle börja klockan 22 och frågade om hon kunde ta med sin maskin och det kunde hon.

När håret föll till golvet började även mina tårar falla 🙁 Jag vet att det låter löjligt, håret kommer att växa ut till hösten igen men tyvärr hjälper det inte i skrivande stund. Nu sitter jag här men en mössa på huvudet och kan inte ens titta mig i spegeln för jag känner mig så fruktansvärt ful 🙁 Jag fattar inte hur jag skall få kraft att titta mig i spegeln men med tiden kanske det går, känner att jag har tur som har personliga assistenter just nu för då slipper jag att göra det just nu. 

Bergochdalbana de lux

Postad: 19 mars, 2018 3 Kommentarer

De senaste 11 dagarna har inte varit någon dans på rosor måste jag säga 🙁 Att få cellgifter är verkligen inte någon lek men det hade jag i och för sig inte trott men jag trodde inte att mitt mående skulle svänga från ena sekunden till den andra och jag trodde inte att min inopererade venport skulle strula så mycket som den har gjort den senaste veckan 🙁 

Jag åker bergochdalbana utan dess like, ena dagen mår jag riktigt bra och har ganska bra med energi, nästa dag då ligger jag helt utslagen och mår fruktansvärt illa och den tredje dagen svänger jag från att var värsta energiknippet till att jag 15 sekunder senare måste lägga mig och sova direkt och när jag vaknar är jag ganska så pigg igen.

Något som också svänger från ena dagen till den andra är att jag får andra sorters biverkningar som t.ex. urinvägsinfektion och då måste jag ta antibiotika och av den medicinen får jag svampinfektion så då måste jag få medicin för det och sedan kommer svampinfektion i munnen och då blir det ytterligare en medicin och som grädde på moset så åker min temperatur upp och ner, precis som en bergochdalbana och den i sin tur får inte överstiga 38 grader för då måste jag läggas in för risk för allvarligare infektioner som t.ex. blodförgiftning.

På skärtorsdag är det dags för cellgiftsbehandling nr 2 av 12 och för varje behandling kommer jag bara bli sämre och sämre fram tills jag får min sista cellgiftsbehandling som förhoppningsvis ges den 10 juli. Om det finns en gud så ber jag verkligen att hen ger mig massor av energi de närmaste halvåret!

Medicinerna jag tog dagen då jag fick cellgifter

Postad: 9 mars, 2018 Kommentera

Det är inte lite mediciner jag tog igår når jag fick cellgifter, jag tog följande;

24 st Betapred, 0,5 mg
1 st Akynzeo, 300 mg
1 st Omeprazol Teva, 20 mg
8 st Alvedon
3 st OxyNorm, 10 mg
1 st Fluconazol Hexal, 150 mg
4 st Systane Ultra, 0,7 ml
1 st spruta Innohep
Laktulos, 15 ml

Förutom dessa preparat har jag några till som jag kan ta vid behov om jag får någon sorts biverkning, vilket jag inte har hunnit få förutom lite huvudvärk.

 

(Rond 1) Cellgifter 1 av 3

Postad: 8 mars, 2018 1 Kommentar

Då var cellgiftsbehandlingen igång, det är både skönt och skrämmande på en och samma gång. Skönt för att jag vill bli klar någon gång med denna cancerresa (fast det blir man nog aldrig) och skrämmande för att jag har ingen aning om hur dålig jag kommer att bli och jag har ingen aning om vilka biverkningar jag kommer att få.

Denna första vända tog tre timmar och då ingick det massor av information som min sköterska gav samt att jag fick träffa ytterligare en läkare och en sköterska eftersom jag har gett mitt samtycke till att ev. vara med i en studie. Först måste de dock ta ett blodprov på mig som skall skickas till USA där de skall analyseras ifall om jag har en ärftlig cancer. Har jag det så får jag ytterligare en fråga om jag vill fortsätta att vara med i studien och det i sin tur betyder att jag får pröva en ny medicin men det kan också vara placebo jag får. Har jag en ärftlig varian av cancer så innebär det också att jag kommer troligtvis operera bort mitt andra bröst samt äggstockar, allt för att minska att få cancer igen. Skulle det visa sig att jag inte har den ärftliga genen så kommer jag inte att ingå i studien och som det ser ut så behöver jag inte göra fler operationer då.

Min assistent Becca och jag var bara tvungna att lipa åt cancer och cellgifter men vi han även med att fika och att äta godis 🙂