Världen rullar på som vanligt, morgonradion är på och diskuterar huruvida man skall lägga sig tidigt eller inte när man skall upp tidigt morgonen där på och glada låtar spelas, tvättmaskinen fyller och tömmer vatten, människor runtomkring mig pratar om allt mellan himmel och jord. Livet pågår precis som det alltid har gjort de senaste åren, allt är som det alltid har varit, förutom en enda sak att jag har fått aggressiv bröstcancer. Min värd har stannat men den övriga världen fortsätter som vanligt, HUR är det möjligt? Det känns som jag sitter i en bubbla och allt går i slow motion men utanför flyger allt förbi i en enorm hastighet.
I min bubbla är det svart som natten men utanför bubblan är det alla möjliga härliga färger som sprakar och ger harmoni. Jag brottas med tankar som förpestar min tillvaro något enormt. Den som får ta allt detta är min man och jag får så enormt dåligt samvete, jag tycker så synd om honom <3
FUCK YOU CANCER-JÄVEL!!!!!
