De senaste 11 dagarna har inte varit någon dans på rosor måste jag säga 🙁 Att få cellgifter är verkligen inte någon lek men det hade jag i och för sig inte trott men jag trodde inte att mitt mående skulle svänga från ena sekunden till den andra och jag trodde inte att min inopererade venport skulle strula så mycket som den har gjort den senaste veckan 🙁
Jag åker bergochdalbana utan dess like, ena dagen mår jag riktigt bra och har ganska bra med energi, nästa dag då ligger jag helt utslagen och mår fruktansvärt illa och den tredje dagen svänger jag från att var värsta energiknippet till att jag 15 sekunder senare måste lägga mig och sova direkt och när jag vaknar är jag ganska så pigg igen.
Något som också svänger från ena dagen till den andra är att jag får andra sorters biverkningar som t.ex. urinvägsinfektion och då måste jag ta antibiotika och av den medicinen får jag svampinfektion så då måste jag få medicin för det och sedan kommer svampinfektion i munnen och då blir det ytterligare en medicin och som grädde på moset så åker min temperatur upp och ner, precis som en bergochdalbana och den i sin tur får inte överstiga 38 grader för då måste jag läggas in för risk för allvarligare infektioner som t.ex. blodförgiftning.
På skärtorsdag är det dags för cellgiftsbehandling nr 2 av 12 och för varje behandling kommer jag bara bli sämre och sämre fram tills jag får min sista cellgiftsbehandling som förhoppningsvis ges den 10 juli. Om det finns en gud så ber jag verkligen att hen ger mig massor av energi de närmaste halvåret!
