Igår var jag åter på bröstcentrum, denna gång för att få min dom. Hade jag en snäll eller farlig tumör som växte i mitt högra bröst!?
Min man och min assistent Sandra F var med, vi var tidigt på plats, hela 35 minuter och efter bara några minuter fick jag komma in. Mitt hjärta slog så hårt så jag hade svårt att andas. Sjuksköterskan Anna Ljunggren och läkaren Catharina Eriksen såg allvarliga ut tyckte jag och det var väl inte så konstigt eftersom Catharina meddelade att jag hade aggressiv bröstcancer. Man hade inte fått alla provsvar än men de hon kunde berätta var att tumören inte var känslig mot hormoner och att den delade sig snabbt. Två saker som inte är så bra. Dessutom är graden på tumören mellan en 2:a och en 3:a men närmare en 3:a, gradskalan går upp till 3, ytterligare en sak som inte är positiv.
Jag började skaka och tårarna rullade i en stril ström ner för kinderna, läkaren var väldigt ödmjuk och tog fram en servett och torkade tårarna allt eftersom de rann på mig. De skulle försöka ordna så att det skulle bli Catharina som skulle operera mig och just nu ser vårdinsatserna ut såhär:
* Operation
* 6 omgångar med cellgifter som ges var 3:e vecka
* Strålning mån-fredag i 5 veckor
Detta kan dock komma att ändras efter måndag den 15 januari, då äger nämligen en läkarkonferens rum med alla tänkbara läkare. De skall gå igenom mitt fall och bestämma vilken ordning behandlingen skall ha men i skrivande stund så ser det ut som man kommer att börja med operationen.
Efter mötet med Catharina så skulle Anna som också blev min kontaktsjuksköterska gå igenom en hel rad saker som skulle ske den närmsta tiden. Jag hade svårt att ta in allt så det var tur att Martin var med men Anna var väldigt metodisk och mjuk i sitt sätt, jag är så tacksam att jag fick henne som min kontaktsköterska.
Resten av dagen och även natten var som i ett töcken med dödsångest och tårar.
