Djävulen sliter och drar i mig all min vakna tid.
Sedan den 28 december klockan 10:30 har jag haft en STOR djävul på min ena axel, den sitter där och “viskar” meningar i mitt öra konstant som att “nu har du inte långt kvar att leva”, “du kommer att dö”, “din prognos är extremt dålig”, “din cancer sprider sig som en löpeld genom din kropp”, “du kommer inte att klara detta” osv.
Flera deciliter tårar sprutar och rinner ner för mina kinder varje dygn, gråtattacker och andnöd avlöser varandra hela tiden.
Jag ser min begravning framför mig dag som natt.
Det känns som jag håller på att bli tokig.
För några dagar sedan när jag pratade med min arbetsterapeut om nya hjälpmedel jag behöver nu inför cancerbahandlingen så hoppade en liten, liten ängel upp på min andra axel men den blir hela tiden attackerad av den stora djävulen så ängelen är ordentligt tilltufsad och har inte så mycket ork för närvarande.
Trotts att min älskade man och mina assistenter gör allt i sin makt för att trösta mig så mår jag extremt dåligt. Jag ser bara nattsvart och allt som händer runtomkring mig på dagarna tänker jag att det kan vara en av de sista gångerna jag upplever detta.
