Hur ont och smärtsamt det än känns så när man får ett cancerbesked så tror flera att nu skall jag dö och så även jag. Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt på att komma till himmelen och min begravning sedan i slutet på december 2017 men jag kan säga att det är otaliga gånger, det går nog inte ens att räkna.
I skrivande stund börjar också oron över morgondagens operation komma, tänk om jag inte vaknar efter narkosen, tänk om det tillstöter komplikationer som gör att jag dör där och då. På grund av dessa tankar så har jag bestämt mig för att skriva dessa rader.
Jag fick frågan för en tid sedan att om så vore fallet att jag inte skulle klara mig från denna fuck cancer skulle jag planera eller hade jag redan planerat min egna begravning!? Svaret är nej, jag har inte planerat min begravning redan men självklart har jag funderat på den fler än en gång. Jag överlåter nog den planeringen till min man men visst har jag några önskemål.
Mina önskemål är;
* Jag kremeras och begravs antingen här i min hemkommun eller i kommunen jag är uppvuxen i, i närheten där min pappa ligger.
* Själva ceremonin vill jag skall vara ljus och personlig.
* Jag vill absolut inte att gästerna har mörka kläder utan istället ljusa och festklädda för jag älskar att vara festklädd och jag vill att det liv jag fick här på jorden skall firas.
* Efter kyrkan vill jag att gästerna serveras champagne och tilltugg för det är bara så jag. 🙂
* Självklart skall det finnas massor av musik som schlager, Celine Dion, U2 och Bruce Springsteen.
Det skall helt enkelt vare en fest, en fest där man firar den jag var!
Ingen i min närhet tycker att detta är en konstig önskan då alla vet att jag fullkomligt älskar att arrangera och planera fester för nära och kära!
SKÅL!!!
