Under ganska så många veckor nu så har jag varit borta från bloggen både med tips på recept men även vad som händer i vardagen. Jag tror att det tyvärr kommer att fortsätta vara så en tid, hur länge vet jag inte men det får tiden utvisa. Jag skall dock försöka komma med lite uppdateringar under december då jag fullkomligt älskar julen 🙂
Min frånvaro beror på att jag är extremt orkeslös, jag känner mig helt tom på insidan och som en urvriden disktrasa på utsidan. Jag tror att det beror på det jag har gått igenom det senaste året. Det har varit extremt mycket cancer i mitt huvud det senaste drygt 10 månaderna och tyvärr vill inte det ge med sig. Den dagen för snart ett år sedan då jag tappade kontrollen helt och hållet över min kropp och de säger att det har hittat något i mitt högra bröst som inte alls ser bra ut, den dagen glömmer jag aldrig. Jag har så länge jag kan minnas varit fullkomligt livrädd för att få cancer och jag är fortfarande fullkomligt livrädd för att något som har med cancer finns kvar i min kropp eller kommer att dyka upp igen.
Att tappa kontrollen och aldrig någonsin kunna lita på min kropp är fruktansvärt, speciellt eftersom vi förhoppningsvis skall ha ett långt liv tillsammans framför oss. Att lita på läkarvården som säger att det skall göra allt vad de kan för att sedan bryta ner min kropp totalt under väldigt många månader för att jag överhuvudtaget skall ha en chans att överleva är inte heller speciellt lätt. Jag hoppas verkligen att det skall fungera men jag vågar inte lita på att det kommer att fungera till 100% och det kan tyvärr läkarna inte lova heller. Detta gör att det ibland kan svartna för ögonen på mig och att jag får svårt att andas.
För tre månader sedan fick jag min sista behandling och tiden efter har inte varit lätt överhuvudtaget. Läkarvården sa att nu räknas du som frisk men att de första tre åren är den tid som är mest kritisk. Glöm inte att statistiskt sett så kommer det att gå bra sa läkaren innan jag lämnade läkarrummet för sista gången på förhoppningsvis väldigt, väldigt länge. Hon sa även glöm inte att höra av dig ifall något känns fel men statistiskt sett så är det för sent om något känns fel och det visar sig vara ett återfall.
Nästan varje gång eller rättare sagt varje gång jag får någon sorts smärta i kroppen så blir jag livrädd att det är kopplat till cancer. Det görs inga kontroller förutom att mammografi görs varje år under fem år istället för varannat år. I januari är det dags för min första kontroll, det har då gått ett år sedan allt startade. Jag kan bara hoppas och jag håller både tummar och tår så hårt det bara går att de inte skall hitta något i januari.
Jag försöker för både min egen skull men även för min mans skull och för mina vänners skull att leva så normalt det bara går men det är otroligt svårt. Mina tankar lever sitt egna liv och oftast vill de fokusera på ”Tänk om…” och tyvärr vinner tankarna för det mesta men ibland lyckas jag att vinna över tankarna. De få gångerna det händer har jag riktig trevligt 🙂 men jag kommer aldrig bli mitt gamla jag igen och det är något jag sörjer något enormt 🙁
