Blogg och recept
Igår när jag kom hem så låg det ett brev i brevlådan, det var från AMC-gruppen. AMC-gruppen är en grupp på Facebook som är till för dem som har den funktionsnedsättning jag har.
De hade satt in pengar på Cancerfonden istället för att köpa blommor, precis enligt mina önskemål! Tack alla som var med och bidrog 🙂
Första natten sov jag inte speciellt bra, jag vaknade 1-2 gånger varje timme, i och med detta så gick tiden extremt sakta den natten men till slut blev det morgon. Redan vid 8:30 gick de rond hos mig och läkaren beslutade att jag skulle stanna ytterligare en natt då det kom en hel del sårvätska i drenageslangen. Jag tyckte faktiskt det var rätt skönt att få stanna även fast jag visste att tiden skulle smyga sig fram.
Jag hade bett Martin ta med sig messmör då jag längtade efter detta pålägg på rostat bröd och en kopp varm choklad till frukost. Just denna frukost äter jag aldrig nu för tiden men gjorde det väldigt ofta när jag var barn. Var det så gott som jag nu hade hoppats på?! JAAAA, det var det 🙂 Mumsfilibabba!!! Förmiddagen gick i snigelfart precis som väntat men med tv, assistent och min man så gick tiden och vips så var det dags för lunch och de serverade en 3-rätters med korvstroganoff till huvudrätt, helt ok men inte så mycket mer.
Eftermiddagen gick betydligt fortare, jag fick besök av min vän Mia som hade med sig ost och charkuterier och underhöll mig i flera timmar 🙂 En stund efter Mia hade gått kom Ina förbi och där emellan kom vårdpersonal in med jämna mellanrum för att ge medicin och ta olika värden och temperatur samt visa mig andningsövningar och förutom detta så ringde mobilen stup i kvarten av underbara nära och kära.
Då middagen visade sig vara kåldolmar vilket jag inte är speciellt förtjust i så åkte min snälla man till Spis & Vin och köpte underbar god middag som bestod av Havets Wallenbergare med potatispuré, bönor, syrad lök och brynt smör. Helt underbart smarrigt, det fattades bara ett glas svalt vitt vin till 🙂
Kvällen fortsatte med tv och godis 🙂 sedan kan jag säga att jag somnade ovaggad och sov som en stock och hörde inte sköterskan en enda gång under natten och inte när assistenterna bytte av varandra heller. Superskönt!
Nu är det många av er som har personliga assistenter som undrar om jag fick igenom att ha med mig assistenterna på sjukhuset och svaret är nej, trotts att jag hade läkarintyg på att sjukhuset inte kunde tillgodose mina behov. Mina assistenter ställde upp som vänner och fanns där varje minut av sjukhusvistelsen! Ni är bara bäst tjejer, jag kommer aldrig kunna återgälda detta men jag älskar er till månen och tillbaka!!!
Tisdag den 23 januari är ytterligare en dag jag aldrig någonsin kommer att glömma för resten utav mitt liv. Det är dagen då jag förlorade hela mitt högra bröst.
Dagen började med att jag klev upp här hemma kl. 05:00 för att duscha med bakteriedödande medel, det hade jag även gjort kvällen innan. Sedan åkte vi direkt till SöS utan att äta frukost eftersom jag skulle vara fastande. Under bilresan till sjukhuset började hjärtat slå fortare, tårarna började tränga fram och jag känner hur paniken och dödsångesten kopplar ett järngrepp om mig.
Det första jag fick göra när jag kom till sjukhuset kl. 07:00 var att direkt gå till Nuklearmedicin där man sprutade in ett radioaktivt medel i bröstet för att de lätt skulle hitta portvakterna i armhålan under operationen. Efter injektionen fick jag direkt gå vidare till avdelningen där jag genast fick ett gäng tabletter och byta om för att sedan lägga mig i sängen.
Paniken och ångesten jag hade från ca 07:00-09:15 är det värsta jag någonsin har varit med om, det var ingen lek. Jag var så nära att ställa in allt men som tur var tog jag mitt förnuft till fånga och jag hade min underbara man vid min sida hela tiden och en fantastisk assistent.
Efter 1,5 timmar lyckades de att sätta en infart på mig och denna gång blev det i min högra fot efter att antal försök på andra ställen. Därefter gick det ganska så fort tills jag var sövd och operationen kunde börja. Jag vet att jag tittade på klockan 09:20 och nästa gång jag uppfattade vad klockan var så visade den på 12:45 tror jag det var.
Jag låg på uppvak några timmar och under tiden kom läkaren förbi och sa att operationen hade gott bra och att snabbanalysen av tre körtlar som de hade blockat ut hade man inte hittat något fel på så den första prognosen ser bra ut men man vet inget säkert förrän om ca tre veckor då den ordentliga analysen är klar.
Här är den första bilden på mig efter operationen, ca 16:40. Jag fick en egen sal och min assistent hade köpt blommor som stod och väntade på mig och den andra assistenten hade köpt med sig sushi till middag då hon tyckte att jag skulle få något gott att äta till middag. 🙂
I eftermiddag när Sandra började sitt pass hade hon med sig två semlor, en till mig och en till Martin. Hon hade köpt en klassisk och en wienersemla, jag valde den sistnämnda. Wow så god den var 🙂 1000-tack Sandra!!!
Nu skall jag snart hoppa in i duschen för att göra förberedelser inför morgondagens bröstoperation. Jag mår fruktansvärt illa när jag tänker på att inom några timmar ligger jag på operationsbordet. Tänk om jag inte vaknar upp…..
Hur ont och smärtsamt det än känns så när man får ett cancerbesked så tror flera att nu skall jag dö och så även jag. Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt på att komma till himmelen och min begravning sedan i slutet på december 2017 men jag kan säga att det är otaliga gånger, det går nog inte ens att räkna.
I skrivande stund börjar också oron över morgondagens operation komma, tänk om jag inte vaknar efter narkosen, tänk om det tillstöter komplikationer som gör att jag dör där och då. På grund av dessa tankar så har jag bestämt mig för att skriva dessa rader.
Jag fick frågan för en tid sedan att om så vore fallet att jag inte skulle klara mig från denna fuck cancer skulle jag planera eller hade jag redan planerat min egna begravning!? Svaret är nej, jag har inte planerat min begravning redan men självklart har jag funderat på den fler än en gång. Jag överlåter nog den planeringen till min man men visst har jag några önskemål.
Mina önskemål är;
* Jag kremeras och begravs antingen här i min hemkommun eller i kommunen jag är uppvuxen i, i närheten där min pappa ligger.
* Själva ceremonin vill jag skall vara ljus och personlig.
* Jag vill absolut inte att gästerna har mörka kläder utan istället ljusa och festklädda för jag älskar att vara festklädd och jag vill att det liv jag fick här på jorden skall firas.
* Efter kyrkan vill jag att gästerna serveras champagne och tilltugg för det är bara så jag. 🙂
* Självklart skall det finnas massor av musik som schlager, Celine Dion, U2 och Bruce Springsteen.
Det skall helt enkelt vare en fest, en fest där man firar den jag var!
Ingen i min närhet tycker att detta är en konstig önskan då alla vet att jag fullkomligt älskar att arrangera och planera fester för nära och kära!
SKÅL!!!
För några dagar sedan så frågade våra fina vänner Ina och Oscar om vi ville följa med dem på restaurang Melanders Brasserie och efter lite tvekan sa jag ja. Jag tvekade om jag skulle orka, den senaste månaden har inte varit speciellt rolig och om tre dagar skall jag operera bort höger bröst.
Det är så härligt att ha vänner som gör allt i sin makt för att hjälpa oss igenom denna svåra tid <3 Kvällen blev väldigt trevlig med drinkar, skratt, god mat och dryck och en massa härligt surr! 🙂
Jag kan verkligen rekommendera denna restaurang, maten och servicen var väldigt bra! Dessutom har de en butik där man kan köpa med sig hem en hel del olika delikatesser 🙂
Mitt betyg blir 4 av 5
Det är alltid festligt att bjuda sina gäster på något tilltugg till välkomstdrinken och som ni vet letar jag alltid efter nya smarriga tilltugg då det är lätt att bjuda på samma saker hela tiden som t.ex. fyllda krustader. Inget fel med det men som sagt kul att pröva något nytt och spännande 🙂
Dessa små läckerbitar var otroligt goda och de passar fantastiskt bra till champagne eller varför inte drinken Sidecar Royal som jag tipsade om för en stund sedan! 🙂
24 snittar /
portioner1,5 gelatinblad
2 dl crème fraiche naturell 32%
2 msk flytande honung
1 nypa finkornigt salt
200 g gruyèreost
24 crostini naturella
Den ena högtiden efter den andra har avlöst varandra, det var meningen att ni skulle få detta drinktips för flera veckor sedan men min cancerdiagnos kom i mellan.
Om några dagar, närmare bestämt på tisdag är det dags att att lägga sig på operationsbordet och ta bort denna jävla fuck cancer, att tumören förhoppningsvis skall lämna min kropp måste vi ju fira lite, eller vad säger ni?! 🙂
Det kommer även ett förslag på tilltugg till denna drink om en liten stund så kika tillbaka snart igen!
1
portioner4 cl konjak
2 cl cointreau
2 cl färskpressad citronjuice
ca 1 dl torrt champagne / bubbel
1 citronskiva
Mitt gamla liv var trotts allt inte så tokigt, det var till och med fantastiskt med STORT F. Jag vill ha tillbaka det NU!!!
Mitt nya liv är inget jag önskar någon, inte ens den värsta brottslingen i hela universum! Sedan min cancerdiagnos den 28 december 2017 eller den 9 januari 2018 beroende på hur man ser det. Hur som helst har det varit fullkomligt nattsvart men några enstaka minuter av lite lycka när familj och vänner har försökt skingra mina tankar med hjälp av deras närvaro ÄLSKAR ER MINA NÄRA OCH KÄRA!!!
Jag är på riktigt avundsjuk på glada och lyckliga människor, till och med mina egna älskade nära och kära och den känslan hatar jag då jag vill mina kära allt gått i livet på alla sätt och vis men jag kan inte styra över mina känslor.
Vad är då lycka?! Det finns nog lika många förklaringar på det som det finns människor på jorden. För mig har jag insett att lycka är alla dagar när man är frisk till att börja med, inte har tryck över bröstet eller har dödsångest. Lycka är också väldigt små saker som händer vardagligen som t.ex. att min man kommer hem och ler mot mig, startar min favoritlåt, tänder stearinljus vid min dator så att det skall bli mysigt eftersom han vet att jag ÄLSKAR allt som har med mysigt att göra! När han smeker mig över kinden, torkar mina tårar och säger ”jag finns här hela tiden”. ÄLSKAR DIG MARTIN TILL UNIVERSUM OCH TILLBAKA!!!
Jag önskar att jag uppskattat livet betydligt mycket mer än vad jag gjorde innan min diagnos! Det jag vet med all säkerhet är att jag kan lova på heder och samvete att om jag klarar mig och inte dör av min cancer så kommer jag uppskatta varje frisk sekund jag kommer att få och ta tillvara på varje möjlighet jag får.
Klarar jag mig inte och istället dör så önskar jag att alla därute på något vis får en uppenbarelse och lever sitt liv till fullo och uppskattar varje sekund av det, för vet du!?, DU har bara ETT LIV här på jorden och det får du aldrig tillbaka när det väl tar slut!!!
