Varje tisdag kommer ASIH (akutsjukvård i hemmet) och tittar till mig och hör efter hur jag mår efter cellgiftsbehandlingen. De lämnar även eventuella mediciner jag kan tänkas behöva.

Förutom att lämna mediciner ville de även ta nya prover idag för att se hur infektionen i kroppen beder sig. Har sagt det förut men säger det igen, wow vilka underbara sköterskor ASIH Dalen har.

Nu håller jag tummarna för att crp-värdet är påväg ner och inte upp.

Jag har varit extremt förkyld denna vecka så redan under helgen började jag misstänka att det fanns risk för att cellgiftsbehandlingen skulle ställas in men det sista som överger en är ju hoppet.

Jag ringde till min behandlande sjuksköterska Annika så fort de öppnade och berättade läget och hon i sin tur pratade med läkaren. De kom fram till att jag skulle komma in och ta det vanliga proverna plus sänka. Efter ca en timme kom Annika med provsvaren och mina vanliga prover var jättebra men crp-provet (sänkan) var inte det, jag hade 62 och det skall ligga under 5. I och med detta så blev det inga cellgifter igår och det i sin tur betyder att sista behandlingsdatumet flyttas fram ytterligare en vecka 🙁

Trotts detta bakslag så var det en väldigt trevlig stund på sjukhuset denna dag 🙂 Den avdelning jag brukar vara på har sommarstängt så jag var på våningen ovanför och fick sitta i ett rum med väldigt fin utsikt och trevliga patienter att prata med 🙂 

Lunchen glömde jag att ta bild på då jag hade fullt upp att prata men jag hade med mig rester från midsommarafton i form av grillad lax, färskpotatis och romsås, lika gott nu som då 🙂

Denna gång lipar jag och Sandra i första hand åt denna jäkla förkylning och självklart även åt cancern!

Tjoho nu är jag gjort över hälften av cellgifterna i rond 2 som är den sista, jag har “bara” 4 cellgiftsomgångar kvar 🙂 Förvisso är det nu det skall börja bli tuffare med biverkningarna men jag håller tummarna att jag inte kommer att få det värsta i alla fall. Tyvärr brukar jag inte ha den turen men någongång skall väl vara den första, eller vad säger ni?! 🙂

I helgen upptäckte jag att mina ögonfransar nu är ett minne blott 🙁 något som jag har fasat över, ja jag vet att det är ytligt och att jag borde vara både glad och tacksam att jag får en fantastisk vård och det är jag men håret på huvudet, ögonfransarna och mina ögonbryn är en stor grej att förlora för mig. Förlusten av fransarna gjorde att jag blev extremt lessen och grät en skvätt och tankarna gick sedan över till att tänk om behandlingen inte har hjälpt och man upptäcker ett återfall om ett tag med spridning som inte går att göra något åt så jag grät lite till innan jag tänkta att jag är här och nu och skålade i ett glas rosé 🙂

Nu tillbaka till behandlingen i måndags, den gick problemfritt. Startade med provtagning som alltid och värdena såg bra ut så droppet startades strax efter en timme efter proverna var tagna.

Under tiden cellgifterna droppade in i min kropp åt jag lunch, det blev min hemgjorda moussaka från i fredags och den var lika god som när jag lagade den 🙂 En stund innan droppet var slut bjöd Tiia på choklad och sedan fördrev Tiia åter igen tiden med att göra elefanter av latexhandskar 😀 Sjukhusbesöket avslutades som vanligt medr den återkommande bilden vi tar varje vecka, nämligen lipbilden. 

Jag kommer aldrig sluta lipa åt cancer och är det något jag hatar så är det all form av cancer, jag önskar att cancer kunde få cancer och dö!!!